Nikua

Måndag, åh måndag! Jippi, ännu en vecka full av utmaningar. Full av räkningar som ska betalas, arbetstimmar som ska betas av så att man kan betala nämnda räkningar och om man har tur, en timme här och där för favoritprogrammet på tv. Själv är jag rätt förtjust i Grey's anatomy och House. Två sjukhus-serier. Vad säger det om mig? Jag gillar inte ens sjukhus..
Annars kan jag meddela att våren är här. Jag satt ute en stund på lunchen idag med två kollegor och njöt i solen. Tills en isvind svepte in över vår bänk. Jag svär att det är en ny istid på väg oavsett vad dom säger om global uppvärmning. Hur som helst. Det va gött med lite sol. Jag hoppas det håller i sig ett tag till. Jag ska sälja min bil imorgon och kommer att börja gå till jobbet. Då kan det va trevligt om det inte spöregnar i alla fall. Det är en del i min stora plan om ett sundare liv! Nej.. nu ljuger jag... Men snart ska Miatan fram och tills dess ska Micran va såld.. Endast två bilar i bruk i taget.. Man är ju inte gjord av pengar direkt. Det är ju fan att man ska ha så dyra hobbies.

Imorgon fyller min mormor år. Undrar vad jag ska hitta på till henne. Hon fyller ju inte jämt så man behöver ju inte ta i så man spricker. Annars tycker jag det är rätt så kul och fixa presenter. Om jag har rätt inspiration vill säga. Just nu har den inte infunnit sig ännu, vi får väl se.

*Jag vill ha hus. Ett lagom stort, typ 4-5 rum lite utanför stan. Inte för långt, bara precis utanför så att man slipper ha grannar inpå knuten men inte så långt att man inte kan ta cykeln in till stan om man skulle villja. (Låter det som nåt jag skulle göra?)
*Hund.  Jag känner ett stort behöv att ha hund. Vilket är lite lustigt att jag nämner just nu när jg sitter och tittar på "Dogwhisperer", ett program om problemhundar. Men jag saknar känslan av att ha hund. Jag hade ett ganska starkt band till våran collie som vi hade när jag var yngre, men ändå så förstod jag nog inte riktigt då vad det va jag hade. Eftersom man är skilsmässobarn och inte hamnade i samma familj som Cayo,(vår hund), så tappade man lite kontakten med honom. Men sen jag var i Stockholm och jobbade några månader på ett hundcenter med hunddagis så känns det tomt. Det va en speciell känsla att gå med tio hundar i ett spann som alla accepterade mig som flockledare. Det är mäktigt. Men jag nöjer mig med en hund till att börja med :)

ja.. jag kom inte på mer kuriosa just nu... men jag kan nog  klura ut nåt mer till nästa inlägg.
Tjipp.