Gråt inte?
Jag såg en tjej gråta förra veckan. Hon satt ute i solen på ett litet halv-öde torg och pratade i telefon. Först tänkte jag inte så mycket på det. Sen hörde jag det där ljudet som blir om man drar efter andan när halsen snörper ihop sig, och jag såg att kinderna var fuktiga och lite röda.
Hon satt sådär ganska länge och man undrar ju lite vad som var fel. Men det va helt klart inget som angick någon annan. Till slut reste hon sig, sa ytterligare några ord i telefonen innan hon la på och sen grät hon. Satte sig ner och bara grät..
Hade ni gjort så? Släppt loss alla känslor bland folk? Försvunnit totalt i er egen sorg så att det inte spelar någon roll vem som ser eller hör? Får en vuxen människa göra så eller får man inte besvära andra med sitt liv?
Ibland är livet inte så jäkla enkelt, ibland är det ett rent helvete och ibland...
Sen ska allt bara rulla på. Det funkar sällan så.
Hon satt sådär ganska länge och man undrar ju lite vad som var fel. Men det va helt klart inget som angick någon annan. Till slut reste hon sig, sa ytterligare några ord i telefonen innan hon la på och sen grät hon. Satte sig ner och bara grät..
Hade ni gjort så? Släppt loss alla känslor bland folk? Försvunnit totalt i er egen sorg så att det inte spelar någon roll vem som ser eller hör? Får en vuxen människa göra så eller får man inte besvära andra med sitt liv?
Ibland är livet inte så jäkla enkelt, ibland är det ett rent helvete och ibland...
Sen ska allt bara rulla på. Det funkar sällan så.
Kommentarer
Trackback
